Jag vet inte om ni känner till Murphys lag? Det är den om alls förjäklighet. Den slog till för mig idag. När jag bestämde mig för att göra FastFlowerQuilten i storleken som är i beskrivningen passade jag på att köpa allt behövdes, vadd, baksida, lukkekant, ja allt, bara för att jag skulle kunna göra den klar utan avbrott.
Åsa var snäll och hjäpte mig och vi läste i mönstret hur mycket som behövdes och jag drog ifrån det som jag hade hemma. Jag har jobbat hårt med den här quilten de senaste dagar och idag har det varit ett strålande quiltväder. Jag blev i princip klar med baksidan. Det var bara lite mätande och fixande som behövdes och för att kunna göra det bra behövde jag en stor plan yta. Mina föräldrar har ett bordtennisbord i sitt hobbyrum och det är perfekt för sådana här grejer. Stort och i lagom arbetshöjd. Så jag ringde de och visst kunde jag komma. De passade min lilla söta brordotter så de skulle vara hemma. Sagt och gjort, jag packade alla sakerna och stoppade barnen i bilen och styrde kosan de 2,5 milen till föräldrahemmet. Väl där fick jag fixat baksidan och skulle "bara" stitcha ihop alla lagerna. Vi lägger ut baksidan och vecklar ut vadden. När den landar så, va f-n! Den är för liten! Med ynka sju cm! Det är inte sant! Det är bara att packa ihop allt och planera in ett besök till Mörarp i morgon. Nu får vi se när den blir klar. Surt var det i alla fall.
Ikväll blir till att brodera framför TV:n. Fotbollen var inte så upplyftande igår, då är nog dagens firande av kronprinsessan mer lättsmält. Barnen är mycket förväntansfulla på en viss herr Saade. Vi får väl se om de orkar hålla sig vakna.
Sköt om er!
Marie
 |
| Så här ser min FastFlowerQuilt ut! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar